Stora trähus är historia och framtid i Helsingfors
Helsingfors har tagit politiska beslut om att bygga mer stora trähus, ett beslut som till stor del tagits på miljöpolitisk grund. Men den industriella kapaciteten finns inte, och det har hittills gått trögt med försöken att öka den.
Pekka Heikkinen säger lite uppgivet att byggindustrin agerar som om den ”leddes av dinosaurier”.
– En chef inom byggindustrin sa lite raljant att ”trähus kanske kan intressera en del arkitekter, men de är inte intressanta för byggindustrin”. I dag konkurrerar de stora byggföretagen i stället med trähus i många projekt som skulle passa perfekt för träbyggande, bara för att bromsa vad man ser som en växande konkurrens. Politikerna borde kanske inte ha tagit de beslut man gjorde utan att titta närmare på de praktiska möjligheterna att faktiskt få igång ett ökat träbyggande.
Liksom i Sverige och andra länder är småskaligheten i träindustrin ett hinder. Byggföretag och företag inom stål och betong är stora, liksom massa och papper som ju är en finsk paradgren. Satsningar i träindustrin har svårt att bli tagna på allvar, de hamnar ”under radarn”.
– Till och med för stora företag som Stora Enso eller UPM är sågverk och trätekniska anläggningar små jämfört med dessa företags enheter för papper eller kemi. Det är svårt att få till stånd stora satsningar på till exempel byggelement som CLT, eftersom de ses som mindre betydelsefulla än till exempel en ny stor kemianläggning.
I dag importerar Finland CLT från Österrike till stora trähusprojekt.
– Vi borde kunna förädla mer i Finland, säger Pekka Heikkinen. I dag exporterar vi till exempel träråvaror till Danmark och köper trämöbler från Danmark, och vi importerar som sagt träprodukter från Österrike.
Detta trots att det var arbetstillfällen som lockade när Finland på 1990-talet gjorde något av en omstart för träindustrin. Man hade insett både hos politiker och industri att mycket kunskaper försvunnit och att en nysatsning på utbildning och tillverkning inom landet skulle kunna betyda mycket för att skapa arbetstillfällen, framför allt utanför storstadsområdena. Industrin såg samtidigt en möjlighet att öka intäkterna.
– På 2000-talet har träbyggandet fått en andra injektion av ett ökat fokus på miljö- och klimatfrågor, säger Pekka Heikkinen.
Men utvecklingen mot ökat träbyggande har gått långsammare än man kunde hoppats. Ett skäl är att finsk träindustri, liksom ibland svensk, har varit alltför produktionsinriktad medan bland annat baltiska företag visat sig mer kundorienterade och flexibla.
– Puuinfo (ung. motsvarande Svenskt Trä) planerar just nu en studieresa till estniska trähusbyggare för att se hur de arbetar, tekniskt och marknadsmässigt. Tidigare kom företag från de baltiska länderna och lärde av oss, nu är det alltså tvärtom. Inte minst produktionstekniken, med robotar och annan automation, har kommit längre hos dem.
I dag är det vanligt att finska företag anlitar estniska leverantörer, just för att dessa är mer kundorienterade.
– Finska företag är generellt mer fast i sina produktionsprocesser. ”Det är det här vi kan och är bra på”, är en vanlig inställning. Den behöver vi komma bort ifrån, och se möjligheterna i nya produkter och nya material.
Just när det gäller material vill Pekka Heikkinen gärna se en ökad satsning på lokala material och traditioner.
– Man borde inte alltid behöva upphandla alla offentliga projekt över hela Europa. I till exempel städer i Finland där man har en tradition av träbyggande, och både kunskaper och råmaterial på hemmaplan, borde man kunna få bygga i trä utan en konventionell offentlig upphandling.
Pekka Heikkinen ser, föga förvånande, stora fördelar med trä som byggnadsmaterial.
– Vi läser varje vecka här om problem som drabbar betonghus, med hälsoproblem som följd och med höga kostnader för att lösa dessa. Trä är ett säkert material, man behöver inte en massa vatten under byggprocessen och man kan skydda träet genom att bygga på fabrik och att använda tält på byggplatsen.
Att trä är populärt hos många fick man ett exempel på när Viks kyrka stod klar i Helsingfors för drygt tio år sedan.
– Moderna kyrkor har ofta svårt att bli populära hos allmänheten i Finland, men den här gången blev reaktionerna positiva. Människor tyckte om den varma atmosfären i kyrkan, där träet i sig utgör en stor del av utsmyckningen.
Ett annat bevis på att människor gärna bor i trähus är att det i dag är populärt att bo i de äldre trähusområden, en del från 1800-talet, som fortfarande finns kvar centralt i Helsingfors.
– Träbyggande ger även i relativt stor skala en bra social boendemiljö. Till skillnad från framför allt betonghus är det också relativt enkelt att renovera och bygga om ett trähus vid behov, något som nu sker med flera stora trähusområden i Helsingfors.
När det gäller träets traditionella akilleshäl, brandfarligheten, menar Pekka Heikkinen att utvecklingen kommer att gå mot mer användande av sprinklers – även i hus som inte byggs i trä.
– Den typiska branden i Finland startas av en medelålders man som tappar en cigarett i soffan, säger Pekka Heikkinen, lite raljant men med tydligt allvar. Det är inredning som brinner och som dödar, inte stommen. Använder man sprinklers kan man stoppa bränder tidigt oavsett hur huset är byggt, något som skulle spara stora kostnader både i liv och pengar.
Svårigheterna att få fart på den träindustriella utvecklingen hänger möjligen också ihop med de tuffa tider som den finska industrin drabbats av. En kris som märkts även på den annars framgångsrika utbildningen i träbyggnad. När Pekka Heikkinens studenter som vanligt skulle sätta igång med ett stort examensprojekt, hade universitetet plötsligt svårigheter att få det stöd i form av gratis material som man tidigare alltid fått.
– Företagen har lagt mer fokus på kortsiktiga ekonomiska mål än på den långsiktiga utvecklingen för träbyggandet, konstaterar träbyggnadsprofessorn, som betonar att utbildningen är en viktig nyckel till ökat träbyggande.
– Vi måste bli mer professionella och med bredare kunskaper. Det är mer komplicerat att bygga ett hus än att konstruera en mobiltelefon, som en kollega till mig noterade nyligen. Det är så många funktioner som måste fungera långsiktigt i ett hus, vi måste se till att träbyggandet klarar alla.
Pekka Heikkinen noterar med beklagande att arkitekter i Finland i många år sänkte sitt inflytande genom att bli ”designers”.
– Vi gav bort mycket av ansvaret för husens långsiktiga funktioner till byggindustrin. Men i dag har vi fått en del av detta tillbaka, efter att en ny lag infördes som säger att en arkitekt alltid måste vara högste ansvarige i ett byggprojekt.
/Nils Lindstrand
