Säkerhet en fråga om överlevnad
I denna utgåva har NTT säkerhet som tema. Det borde vi kanske ha varje gång. I ett av de säkraste industriföretag jag besökt, i norra England, inleds alla möten med säkerhetsläget. Inte minst ledningsgrupps-mötena. Säkerhet är som alla andra frågor; om ledningen markerar att den är viktig är det lättare för alla andra att satsa tid och engagemang. En del industriföretag har satt som mål att öka antalet rapporterade säkerhetsrisker. Därmed blir det en merit att säga ifrån, i stället för att det kan kännas riskabelt att ”gnälla”.
”Det säkraste sättet att undvika att skadas i en kärnvapenexplosion är att inte befinna sig på nedslagsplatsen.” Detta noterades faktiskt i militära instruktioner under kalla kriget. Om man ser förbi det naiva i formuleringen är det förstås en klok slutsats. Jämför vi med industrin kan man konstatera att det säkraste är att ingen befinner sig där en olycka kan inträffa. Där kommer förstås säkerhetsgrindar, ljusridåer och liknande åtgärder in.
Men det går att ta den tanken längre. Det säkraste är självklart att helt enkelt ta bort de farligaste momenten. Det finns forskning som visar att utbildning i attityder och säkerhetstänkande inte hjälper ett dugg, om den inte kombineras med ändringar i arbetssätt eller teknik. Skapar man en sådan kombination kan man däremot nå goda resultat.
Sågverk och träindustrier kommer förstås alltid att innehålla potentiellt farliga moment, eftersom själva grunden i verksamheten är skarpeggade sågar och förflyttning av tungt gods. Vi måste därför arbeta hårdare än många andra för att identifiera risker och bygga bort dem, fysiskt eller med ändrad organisation.
Uppmuntra identifiering av risker och ta itu med dem. Varje dag, varje individ. Fortfarande skadas och dödas människor på svenska arbetsplatser. Detta är inte acceptabelt, och framtiden tillhör dem som gör verklighet av den insikten.
