Det är många branscher som aviserar en ökad efterfrågan på råvaror från den svenska skogen. Kemiindustrin vill övergå till biobaserade råvaror och antalet biobaserade konstruktionsmaterial blir fler för varje år. Bioenergi ska öka för att rädda klimatet.

Trycket på skogen som råvaruleverantör ökar, samtidigt som behovet av skogen som miljö för artbevarande och rekreation är lika stort som någonsin.

I ett globalt perspektiv är Sverige dessutom ett av ganska få länder med god tillgång på träråvara. EU och Kina är två stora aktörer som vill öka användningen av råvaror från skogen.

Mot denna bakgrund blir jag lika frustrerad varje gång jag upplever att miljöorganisationer, myndigheter och media beskriver skogen som en naturpark, där vissa människor kapar träden och kör traktorer enbart för egen vinning, och utan intresse av att förstå skogens övriga värden. Visst kan det finnas skäl att kritisera skogsbruket. Maciej Zaremba tog i sina DN-artiklar upp flera punkter som skogsbruket säkert gör klokt i att ta på allvar. Detsamma kan sägas om mycket som miljöorganisationerna uppmärksammar.

Men fokus blir ändå så fel. Utgångspunkten borde ligga i det globala behovet av att öka tillgången på både skogsmark och råvaror från skogen. Inte minst av miljöskäl. Världen behöver fler kemikalier och material från skogen, och den befintliga trä- och pappersindustrin ger oss infrastrukturen för att göra nya produkter tillgängliga på marknaden. Den ger oss även pengar till att skydda skog. Basen i pyramiden är därför en lönsam träindustri, där sågverk och träindustriföretag kan utvecklas. Då kan man generera pengar som ger oss råd att bygga vidare på den infrastruktur och de system som även ger oss nya uthålliga produkter.

När politiker, myndigheter, forskare och industri gör gemensam sak med denna utgångspunkt kan skogen på allvar vara med och rädda världen.

Nils Lindstrand, chefredaktör

nils.lindstrand@mentoronline.se