Naturvårdsverket har följt upp hur 2008 års höjning av kväveavgiften (den så kallade NOx- avgiften) påverkat landets företag. En tanke med avgiftssystemet är att pengar ska återföras till företag som har lägre utsläpp än genomsnittet. Vissa branscher, som exempelvis livsmedelsindustrin, är nettovinnare i avgiftssystemet.Metall- och träindustrin, däremot, beskrivs som förlorare. Träindustrin fick en kraftig ökning av nettokostnaderna (knappt 50 procent) mellan 2007 och 2008. Därefter har nettokostnaderna inte förändrats så mycket. Det kan jämföras med massa- och pappersindustrin som fick ökade kostnader i samband med avgiftshöjningen, men nu (år 2011) har lägre nettokostnader än 2007.Avsikten med höjningen var att öka incitamentet för ?NOx-reducerande? åtgärder. Enligt Naturvårdsverket har dock de stora investeringarna generellt uteblivit hos landets industrier. Däremot har fokus ökat på löpande åtgärder som trimning av pannor. Utvärderingen visar också att utsläppen av kväve visserligen fortsatt att minska, men takten är densamma som innan avgiftshöjningen.Kväveoxidavgiften introducerades 1992 i syfte att minska utsläppen av kväveoxider från energiproduktion i större förbränningsanläggningar.Avgiften omfattar pannor och gasturbiner för el- eller värmeproduktion med en energiproduktion som överstiger 25 gigawattimmar per år.Fram till och med 2007 var avgiften 40 kronor per kilo utsläppta kväveoxider. Den 1 januari 2008 höjdes avgiften till 50 kronor. KL