Kalevi Joentakanen med söner byggde upp IM Hart i Kopparberg som är en välkänd tillverkare av automatiska pallspikningslinjer med kunder över nästan hela världen. Men han anser att det finns faktorer som bromsar fortsatt automatisering av palltillverkningen, och att en effektivisering också skulle gynna råvaruleverantörerna, sågverken.? Vid många produktionslinjer för lastpall är operatörens främsta uppgift att mata linjen med bräder. Det är fruktansvärt ineffektivt och dessutom ett stort arbetsmiljöproblem, säger han.Lösningen på problemet är automatisk matning, och för att göra sådan hantering effektiv skulle ett stort steg i rätt riktning vara om palltillverkarna kunde arbeta med ämnen istället.? De flesta gör sina pallar av utskottsvirke i klena dimensioner som de själva kapar med svärdskapar. Det blir ganska brötiga paket där bräderna ligger hur som helst och med en hel del spån i efter kapningen. Om de istället kunde köpa färdigkapat virke med bitarna korslagda, rätt orienterade och utan strön skulle det vara mycket enkelt att ordna en fungerande matning som inte kräver några manuella ingrepp. Det är svårt att säga exakt vad det skulle vara värt för palltilverkarna, men de flesta skulle utan tvekan betala hundra kronor mer per kubik och förmodligen ännu mer, säger Kalevi Joentakanen.Han anser att de sågverk som investerar i en enkel men snabb kaplinje med några fack inte skulle ha några problem att hitta kunder i emballageindustrin. Samtidigt skulle sågverken kunna ta virket direkt från torken och slipper köra bräderna genom justerverket, och den ofta problematiska hanteringen av de tunna och krokiga bitar det rör sig om.Läs mer i nästa nummer av NTT som utkommer i morgon, fredag den 5 oktober.(KB/UA/NTT)