Med sina fulsnygga möbler gjorda i billiga material och med gör-det-självinspirerade designmetoder har Uglycute väckt uppmärksamhet såväl medialt som professionellt. Sedan debuten har gjort en mängd möbler och inredningar samt skapat miljöer till utställningar och mässor, såväl i Sverige som internationellt. De har dock hela tiden hållit sig på det icke-kommersiella området och har inte ritat en enda produkt åt någon möbelproducent.Marabouparkens utställning är den största separatutställningen med Uglycute sedan gruppen bildades 1999 av konstnärerna Markus Degerman och Jonas Nobel samt inredningsarkitekten Andreas Nobel och arkitekten Fredrik Stenberg.Med skapelser som fåtöljen Whitbread, en egen variant av Bruno Mathssons Evastol, ville Uglycute röra om i den svenska designgrytan och väcka diskussion kring begrepp som smak och kvalitet.Den som bara är ute efter att sitta bekvämt gör det lika bra i Uglycutes Whitbreadfåtölj, som i Mathssons Evastol - deras sittkurvor är exakt likadana. De båda sittmöblernas uttryck är dock vitt skilda - där Bruno Mathsson använde naturmaterial som skiktlimmat böjträ och sadelgjord har Uglycute använt sig av plastband och spånskivor.Användandet av billiga lågstatusmaterial, som spånskivor, frigolit och nålfilt, har blivit ett av designgruppens kännetecken. Ett annat är de speciella, lite slumpartade hantverksmetoderna.Uglycute använder sig ofta av den så kallade glasmästartekniken för att kapa spånskivor: man ristar en brottanvisning med kniv i spånskivan och knäcker. Metoden gör att skivorna alltid får en rå och fransig kant, som lämnas kvar både som ett ornament och som ett spår av produktionsprocessen.Uglycute jobbar kollektivt och icke-kommersiellt, ofta med workshops, och målet med verksamheten är, enligt dem själva, att expandera begreppet design genom en korsbefruktning mellan konst, formgivning och arkitektur.Läs mer i det nya numret av NTT som utkommer idag, torsdag den 5 april.(UA/PW/NTT)