Med naturlig hållbarhet menas träets förmåga att motstå angrepp av röta från svampar, insekter och liknande. Kunskap om hållbarhet under olika förhållanden fås genom att utföra experiment under olika klimatförhållanden.Biologiska skadegörare är den gemensam benämningen på de levande organismer som skadar träet. De tillhör vissa arter inom grupper av bakterier, svampar, insekter och skeppsmask.Det behövs olika enzymer för att bryta ner de olika delarna av trä och en del av de ämnen som finns i trä är giftiga för svampar, som pinosylvinämnen i furukärnved.Generellt kan man säga att om temperaturen är mellan 10 och 30 grader Celsius, kommer svamp att fortsätta utvecklas i trä med en fuktkvot över 20 procent. Svampen överlever dessutom såväl torkning som kylning och börjar växa igen när förhållandena blir rätt. De flesta svampar dör dock om temperaturen överstiger över 45 grader Celsius.När det gäller våra barrträd kan ytved i lärk och furu göras mycket resistent med impregnering, den får då bättre hållbarhet än kärnved.Då det gäller hållbarhet i obehandlat trä talar man alltid om kärnvirke, eftersom ytveden i alla arter anses som "icke hållbar".Vanligaste metoden för att undvika röta är konstruktivt träskydd. Man bygger då så att vatten hindras att nå träet, och/eller kan torka ut snabbt om det blir fuktigt. Då det inte räcker används träskyddsmedel eller kemiskt modifierat trä. När träskyddsmedel används ska behandlingen ske före installation och ändträet behandlas, detta gäller även impregnerat virke.Hållbarhetsklasser1. Mycket hållbara: CCA-impregnerat, koppar-impregnerade, enbär, merbau.2. Hållbara: Western Red Cedar från USA.3. Måttligt hållbar: Kärnved tall, lärk kärnvirke (norsk och rysk), ek, teak från plantage, Red Cedar från Norge, Douglas gran från västra USA.4. Lite hållbar: Gran, edelgran, sitkagranGran, Ädelgran, Sitkagran.5. Icke hållbar: Ytved i alla arter, ägg, lime, ask, alm, asp, björk, lönn, pil, bok, al. KB